Inte alla tror på ödet och vad det för med sig. Men efter att ha läst om den här mannen så kan jag inte annat än tro på det.
Efter att han räddat två små flickors liv från en husbrand flyttade han därifrån, för att 65 år senare återvända till sin hemstad.
Men bara dagar efter han flyttat in knackar en granne på dörren – och de båda inser det otänkbara.
På morgonen den 20:e december 1951 var tonåringen Kip Malone på väg till affären för att köpa lite smör till sin mamma. Men på vägen dit passerade han ett hus som stod i brand.
Längst upp i byggnaden såg han en äldre kvinna som ropade på honom. Inne i det eldhärjade huset fanns två små barn.
Kvinnan som skrek var deras mormor och hon bad honom att hjälpa de två små systrarna ut ur huset. Kip agerade direkt.
Blixtsnabbt sprang han in i det rökfyllda huset och hittade en av systrarna. Han försökte ta ut henne direkt men hon skrek att hennes syster också fanns någonstans i huset.
Som tur var hittade Kip systern och kunde rädda dem båda. Efter den dagen försvann systrarna han räddat livet på och Kip såg dem aldrig igen. Men han slutade aldrig fundera på dem och vad de gjorde i dag.
Systrarnas mormor dog i branden och den drabbade familjen pratade aldrig om vad som hade inträffat, då de var chockade och alldeles hjärtekrossade. Samtidigt visste heller inte systrarna vem det faktiskt var som räddade dem den där dagen.
Kip flyttade tillsammans med sin hustru till en annan stad, men 65 år senare skulle de återvända. Kort efter flytten tillbaka knackade en granne på dörren. De började prata om gamla tider och det visade sig att de båda var från samma stad.
Då berättade Kip om den där dagen för 65 år sedan och att han alltid undrat vad som hände med de två små flickorna. Det fick grannen att nästintill svimma.
Grannen, vid namn Margaret, var en av de två systrarna som Kip hade räddat ur branden.
Att de efter 65 år, utan att veta vem den andra var, äntligen hade fått reda på vem deras räddare var blev för mycket – och hon kunde bara inte tro det var sant. Efter alla dessa år hade de levt sina egna liv för att senare flytta in på samma gata. Tre liv som en gång korsades var nu återförenade.
– När Kip berättade för oss om den där dagen kunde jag inte komma över det. Det är ett mirakel. Vi har haft fina liv och fått barn och barnbarn. Det hade inte varit så om något hade hänt oss den dagen, säger Margaret.
– Vi är så tacksamma. Jag älskar honom.
Vilken otroliga historia. Det Kip gjorde var heroiskt och att han och flickorna fick återförenas gör det så makalöst vackert.
Jag hoppas de förblir goda vänner och grannar en lång tid framöver.
Kip är en riktig hjälte som satte sitt eget liv i fara för att rädda två små barn. Dela gärna artikeln med dina vänner om du också blev berörd av den här berättelsen.
