Fotografen Robert Conrad visste att han riskerade både sin frihet och sin sitt. Det fanns vakter, sprängladdningar och mörka tunnlar. Han kunde lätt fastnat nere i någon av de fuktiga betongkorridorerna, eller stött på en polis och hamnat i fängelse. Ändå valde han att bryta sig in i den mytomspunna Hitler-bunker i Berlin. Sommaren 1987 beslutade han sig för att sätta sin plan i verket. Robert klädde ut sig till byggnadsarbetare, med blåställ och hjälm. Han gömde sin kamera, modell Praktica, i en axelväska av samma typ som bars av många arbetare i DDR (Östtyskland) vid den tidpunkten. Han ville vara helt säker på att han såg ut som en vanlig byggnadsarbetare, därför lät han också en termos sticka ut ur läderväskan. Trots dåliga odds lyckades han ta sig in i bunkerkomplexet, utan att bli upptäckt. De bilder som Robert Conrad fick med sig ut har därefter fascinerat miljoner sedan 1987. Dels för att de gav en unik och ovärderlig inblick i den byggnad där Adolf Hitler tog sitt liv, dels för att han vågade bryta mot alla regler för visa upp den riktiga historien.
Adolf Hitlers bunker, även kallad ”Führerbunkern”, var ett skyddsrum beläget under trädgården till det tyska rikskansliet i centrala Berlin. Många av toppnazisterna i Tredje riket vistades delvis i bunkern under andra världskrigets sista månader.
Flera, däribland Joseph Goebbels och Martin Bormann, stannade i bunkern med Hitler, ända till slutet. Makarna Goebbels, liksom Adolf Hitler och hustrun Eva Braun, valde att ta sina liv i bunkern under andra världskrigets absoluta slutskede.
Rikskansliet med ”Führerbunkern” intogs sedan av sovjetiska trupper den 2 maj 1945. Tre år senare jämnades den stora byggnaden med marken av Sovjetunionen. Men bunkerkomplexet under Rikskansliet låg länge relativt orört och föll i glömska.
När Östtyskland började bygga Berlinmuren hände det dock saker med området och på 1980-talet började östtyska myndigheterna på allvar intressera sig för bunkern. De påbörjade en utgrävning och dokumentering av marken. År 1986 började den östtyska regeringen planera att uppföra en stort lägenhetskomplex där bunkern låg, i dåvarande Östberlin.
Men för att upprätta detta socialistiska skrytbygge, behövdes betongen från en betydligt mörkare period forslas bort.
Det var då som Robert Conrad såg sin chans. I hemlighet tänkte han ta sig in på det avspärrade området för smyga ned och fotografera Adolf Hitlers ruttnande bunker. Förklädd som en byggnadsarbetare, tog han sig in i de mörka gångarna under ett 30-tal tillfällen.
”Naturligtvis stod det ingenting i östtyska tidningarna om de nazistiska bunkrarna. Det var ett mycket tabubelagt ämne, som allt annat kring den nazistiska perioden. Officiellt skulle de bara bygga ett nytt bostadsområde”, förklarar Conrad för Spiegel.
1987 smög Robert fram till stängslet för första gången. Han klättrade över och lyckades obemärkt ta sig fram till en av ingångarna. Nu var han nästan där.
”Jag gick mycket långsamt, som på äggskal, så att ingen skulle upptäcka mig”, minns Conrad.
Men vad fanns där i de mörka, rostiga och underjordiska ruinerna?
När rädslan släppte tog hans fotografiska jaktinstinkt snart över. Under sitt första besök befann sig Conrad precis under Rikskansliet. Han arbetade snabbt, orolig för att han skulle bli tagen på bar gärning. De första bilderna visar rostiga ventilationsrör, kaklade väggar och kassaskåp.
Skulle polisen komma var Conrad orolig för att de skulle tro att det rörde sig om ett flyktförsök till väst. Oron var inte helt obefogad, eftersom platsen låg mycket nära gränsen till Västberlin.
Delar av bunkerlabyrinten sträckte sig in under Berlinmuren och även in på ”dödsremsan”, ingenmanslandet före själva muren. Vistades man där olovligen kunde gränsvakterna skjuta för att döda.
Efter ett par besök hittade Conrad ingången till den ökända bunker där Hitler och hans inre cirkel barrikaderade sig när Röda armén nådde Berlin. Komplexet bestod av en främre bunker, konstruerad 1935. Därefter följde den bombsäkra ”Führerbunkern”, som inte stod klar förrän 1944.
Men Conrad var besviken över vad han fann, eller snarare av vad han inte hittade.
”Alltför många allierade soldater och nyfikna Berlinare hade redan gått igenom bunkern de första åren efter kriget, och många tog souvenirer”, förklarar han.
Idag är Conrad också kritisk till sitt arbete som ung fotograf. ”Det var inte mina bästa bilder. Idag skulle jag arbeta mycket mer systematiskt”, säger han.
En del tror att Conrad tog sig in i bunkrarna i jakt på nazistiska föremål och för att han var fascinerad av Tredje Riket. Men i själva verket tog han bilderna som en form av protest. En protest mot att Östtyskland ville dölja sin historia och sopa igen spåren.
Hitler-bunkern var för övrigt inte den enda objekt som intresserade den mycket foto- och historieintresserade Conrad. Han levde även illegalt i andra rivningsfärdiga byggnader, något som han fick polisen att gripa honom flera gånger.
De förhörde honom i timmar och han fanns med i säkerhetspolisens register. Att studera på östtyskt universitetet var därför helt uteslutet för Conrad, så han försörjde sig via enklare jobb och genom att fotografera. Bilderna ifrån Hitlers bunker blev hans genombrott.
”Att vara där nere och höra ekot från dina egna fotspår, att upptäcka saker från ett helt avlägset kapitel i historien – det var känslan av att resa tillbaka i tiden som fascinerade mig”.
Men 1989 var det över och Conrad kunde inte längre ta sig in på marken. Bostadsområdet med parkeringsplatser byggdes klart och de sista delarna av ”Führerbunkern” fylldes med grus, sand och grus.
Numera finns det bara en informationstavla vid platsen där bunkern låg.
Men för den intresserade finns det fortfarande chans att få se hur det verkligen såg ut i Hitlers bunker. Den ska nämligen bli museum i staden Oberhausen, 50 mil från Berlin.
Där försöker arkitekter nu återskapa bunkern så lik originalet som möjligt. På den 300 kvadratmeter stora ytan ska man kunna titta in i Hitlers arbetsrum, sekretariatet, ett sammanträdesrum och ett radiooperatörsrum, skriver Dagens Nyheter och hänvisar till Süddeutsche.de.
Dela gärna vidare detta med dina vänner om du vill att fler ska få se de sista bilderna av Hitlers bunker. Och glöm inte att gilla Newsner Historia om du vill ha fler liknande artiklar i ditt flöde.
