Den 6 mars 1981 gick Marianne Bachmeier in i en rättssal i Lübeck, Tyskland.
Sedan, plötsligt, tog hon fram en skarpladdad pistol ur sin handväska – och öppnade eld mot den 35-årige sexförbrytaren.
Mannen hade anklagats för kidnappning, övergrepp och mord på Mariannes 7-åriga dotter, Anna Bachmeier.
Sekunder senare tog mannen sitt sista andetag och dog på golvet i rättssalen – efter att ha träffats av sju av Mariannes kulor. Den hämndlystna mamman greps omedelbart men visade inga spår av ånger. 40 år senare fortsätter ”Hämndmamman” att leva kvar i människors sinnen – och hennes dom delar en hel nation …
Marianne Bachmeier – ”Hämndmamman”
Förlusten av ett barn är den ultimata tragedin, ofta omnämnd som den värsta upplevelsen en förälder någonsin kan tvingas utstå. Den 5 maj 1980 förändrades Marianne Bachmeiers liv för alltid. På 1980-talet var Marianne en kämpande ensamstående mamma som drev en pub i Lübeck, norra Tyskland. Mariannes egen ungdom präglades av misär och flera trauman. Hennes far hade varit medlem i Waffen-SS, en av de mest ökända organisationerna i Nazityskland.
När hon växte upp hade hon blivit våldtagen flera gånger av olika män. Bara 16 år gammal blev Marianne gravid. Som tonåring kunde hon inte uppfostra barnet ensam och bestämde sig för att lämna barnet för adoption. När hon var 18 år blev Marianne gravid en andra gång – och lämnade återigen sitt barn till en adoptionsbyrå.
1973 födde Marianne ett tredje barn, dottern Anna. Marianne var fortfarande ensamstående, och uppfostrade Anna på egen hand. Enligt källor var Anna ett ”glatt, fördomsfritt barn”, men tyvärr skulle hon och hennes familj snart drabbas av en fruktansvärd händelse. I maj 1980 bråkade Anna och Marianne. Den lilla flickan bestämde sig för att hoppa över skolan och gick hem till en vän i stället. På väg dit kidnappades Anna av en 35-årig, lokal slaktare.
Dottern kidnappades
Gärningsmannen höll Anna instängd i sin lägenhet i timmar och misshandlade den lilla flickan innan hon till slut stryptes till döds. Efter att ha mördat Anna packade gärningsmannen in hennes kropp i en låda som han förvarade på en undangömd plats. Han återvände senare till platsen för att begrava kroppen av sitt offer, bara för att samma kväll arresteras på sin favoritpub i Lübeck efter att hans fästmö lämnat in honom till polisen.
Då var 35-åringen redan en dömd sexförbrytare som tidigare suttit bakom lås och bom för sexuella övergrepp på två flickor. Under sin vistelse i fängelset 1976 kastrerades han frivilligt. Två år senare började han hormonbehandling för att vända den kemiska kastreringen så att han kunde få ett kärleksliv med sin fästmö. 35-åringen erkände omedelbart mordet på Anna men förnekade att han hade utnyttjat henne sexuellt. Under rättegången gick 35-åringen ännu längre och hävdade att Anna hade försökt förföra och utpressa honom.
Skamliga handlingen – skyllde på offret
Faktum är att 35-åringen skyllde på sitt mordoffer för hans skamliga handling. Han hävdade att han bara dödade den lilla flickan för att hon ville utpressa honom. Enligt 35-åringen hotade Anna honom och sa att hon ville ha pengar – annars skulle hon berätta för sin mamma att 35-åringen hade rört vid henne på ett olämpligt sätt. Rätten trodde inte på 35-åringen förklaring.
Ändå gjorde hans märkliga och oroande berättelse Annas mamma Marianne galen och lämnade henne i ett tillstånd av maktlöshet, ilska och raseri. Den 6 mars 1981, den tredje dagen av rättegången, beslutade Marianne att ta saken i egna händer. På något sätt kunde hon smuggla in en pistol i rättssalen, förbi säkerhetskontrollerna och alla vakter. Strax efter att hon kommit in i salen drog hon upp den laddade pistolen ur sin handväska, riktade mot sin dotters mördare och tömde hela magasinet. Sju av åtta kulor träffade, och 35-åringen föll omedelbart ihop. Han dog på platsen.
Mammans ord efter pistolskotten i rättssalen
Omedelbart efter skottlossningen tappade Annas mamma sin pistol, en Beretta M1934. Hennes röst fyllde sedan rummet:
”Han dödade min dotter … jag ville skjuta honom i ansiktet, men jag sköt honom i ryggen … jag hoppas att han är död.”
Enligt två poliser på platsen kallade Marianne också 35-åringen för en ”gris” efter att hon öppnat eld. Hon greps av polis i rättssalen och anklagades inledningsvis för mord. Under sin rättegång 1982 hävdade Marianne att hon sköt 35-åringen i ett drömtillstånd efter att ha visualiserat sin dotter i rätten. Men enligt experter som vittnade vid rättegången krävde Mariannes handling speciell övning med pistolen, vilket tydde på att hon hade planerat och förberett allt inför skjutningen.
Mamman undersöktes också av läkare och frågade om hon kunde ge dem ett handstilsprov. Som svar skrev Marianne: ”Jag gjorde det åt dig, Anna.” Skrivprovet var också dekorerat med sju hjärtan – vilket många tolkade som en hyllning till varje år av Annas liv. Om Marianne dömdes skulle hon få livstids fängelse.
Mammans agerande när hon tog lagen i egna händer, fick enorm uppmärksamhet i media – inte bara i Tyskland utan över hela världen. Marianne kallades ”Hämndmamman”, och många tyckte att hon borde frikännas vid rättegången. Den sörjande mamman, som hämnades sin älskade dotters död, fick mycket uppmuntran och förståelse – trots att hon tagit lagen i egna händer och själv dödat.
Så hårt blev straffet för mamman
I början framställdes Marianne som ett helgon av media. Men sedan började journalister gräva i hennes förflutna. Tidningar fick reda på att Marianne gav upp sina två första barn för adoption. Att hon tillbringade mycket tid i puben där hon arbetade var bara en av detaljerna som började smutskasta bilden av en kärleksfull och självuppoffrande mamma. 1983 dömdes Marianne för överlagt dråp och olagligt innehav av skjutvapen. Hon dömdes till sex års fängelse men släpptes efter tre år.
Hennes straff splittrade folket, vilket framgår av en undersökning från Allensbach-institutet. Cirka 28 procent ansåg att hennes sexåriga straff var lämpligt, ytterligare 27 procent ansåg att det var för hårt och ytterligare 25 procent ansåg att det var för lite.
Utlandsflytt, giftermål och cancer
Efter att ha avtjänat sin tid bakom galler emigrerade Marianne till Nigeria och gifte sig med en lärare i tyska. 1990 skilde hon sig och flyttade till Sicilien, Italien. Tyvärr fick Marianne så småningom diagnosen bukspottkörtelcancer och flyttade tillbaka till Tyskland och sin hemstad, Lübeck. Hennes hämndaktion fortsatte att leva i många tyskars minnen; tidningar skrev fortfarande om händelsen långt in på 1990-talet. 1994, 13 år efter sin handling, gav hon en sällsynt intervju med tysk radio.
– Jag tycker att det är en väldigt stor skillnad om jag dödar en liten flicka för jag är rädd att jag då måste hamna i fängelse för mitt liv. Och sedan har vi också ”hur:et”, att jag ställer mig bakom flickan och stryper henne, vilket är bokstavligt taget direkt från hans uttalande: ”Jag hörde något komma ut ur näsan på henne, jag var fixerad, sedan kunde jag inte stå ut med synen av hennes kropp längre”, sa hon.
Begravdes vid dotterns sida
I en intervju med TV-kanalen Das Erste 1995 erkände Marianne att hon hade skjutit 35-åringen efter noggrant övervägande och för att hindra honom från att sprida fler lögner om Anna. Den 17 september 1996 avled Marianne på ett sjukhus i Lübeck. Hon ville dö i sitt tidigare hem på Sicilien men kom aldrig dit. Marianne begravdes senare bredvid sin älskade dotter på en kyrkogård i Lübeck.
Vad är dina tankar efter att ha läst om Mariannes öde? Skriv gärna i vår kommentarssektion på Facebook.
LÄS MER:
- Så långt blir straffet efter mordet på 2-åriga Isabella
- Historien om ”världens fulaste kvinna” Mary Ann Bevan