Titanics tragiska förlisning den 15 april 1912 fortsätter att fängsla världen mer än ett sekel senare.
Här är anledningen bakom att så få kvarlevor återfunnits.
På sin avresa från Southampton till New York stötte det ”osänkbara” fartyget på ett isberg, vilket ledde till att över 1 500 passagerare och besättningsmän omkom. Trots den katastrofala förlusten av liv har ett oroande mysterium kvarstått – varför var det så få kroppar som återfanns i vraket, trots att mer än 1 500 människor omkom?
Efter årtionden av sökande upptäcktes vraket av Titanic den 1 september 1985, mer än 12.000 fot under Atlanten. Efter årtionden av spekulationer och försök att lokalisera vraket lyckades en expedition till slut avslöja var det befann sig på det häpnadsväckande djupet.
Det kan tyckas märkligt att det tog så lång tid att hitta vraket, men problemet var inte att dess plats var helt okänd – det handlade snarare om att hitta dess exakta viloplats.
Djuphavsforskaren Robert Ballard ägnade åtta dagar åt att leta innan han lyckades lokalisera R.M.S. Titanic, cirka 400 sjömil utanför Newfoundlands kust i Kanada. Han kunde lokalisera vraket med hjälp av sin metod att följa vrakdelar – en teknik som han först hade använt när han upptäckte Scorpion, en atomubåt som sjönk 1968. Ballard har tidigare berättat om ögonblicket då han såg den gamla oceanångaren vila på havsbotten.
”Vi lovade att aldrig ta något från det fartyget och att behandla det med stor respekt”, säger han till CBS News.
Så hittade man Titanic
Men sedan dess har expeditionsteam bärgat hundratals artefakter som ger oss en glimt av det förflutna – möbler, porslin och personliga tillhörigheter som tillhört dem som aldrig hann lämna fartyget. Det blev dock tydligt hur dåligt bevarade vissa artefakter var när den första stora expeditionen för att bärga föremål från Titanic inleddes 1987.
Själva vraket hittades delat i två, med fören mer intakt, vilket visade att interiören fortfarande var anmärkningsvärt välbevarad efter över 70 år under vattnet. Runt vraket upptäcktes ett massivt skräpfält, med tusentals föremål utspridda över havsbotten. Men något häpnadsväckande saknades: offrens kroppar.
Avsaknaden av mänskliga kvarlevor är något som har förbryllat både historiker och upptäcktsresande. Även om skor, stövlar och andra personliga föremål har hittats i spillrorna finns det mycket få mänskliga kvarlevor att tala om. Av de 337 kroppar som bärgades begravdes 119 till havs, medan 209 återfördes till Halifax.
”Jag har inte sett några mänskliga kvarlevor”, sade James Cameron, regissören av Titanic, som har besökt och utforskat vraket 33 gånger och påstår sig ha tillbringat mer tid på fartyget än dess kapten, till New York Times 2012. ”Vi har sett kläder. Vi har sett skor, vilket starkt tyder på att det fanns en kropp där vid ett tillfälle. Men vi har aldrig sett några mänskliga kvarlevor.”
Det hände med kropparna i Titanic
Sanningen verkar ligga i det faktum att Titanics vrak ligger djupt nere i havet – mycket djupare än de flesta människor inser. På djup över 12.000 fot ligger vattentemperaturen strax över fryspunkten och trycket är enormt.
Med tiden har dessa förhållanden lett till att kropparna har förtärts av bakterier och havsdjur. De enda kvarlevor som verkar överleva är föremål som skor och stövlar, eftersom dessa material inte är ätbara för det marina livet. Men frånvaron av skelett handlar inte bara om havsdjur.
Robert Ballard, den djuphavsforskare som först upptäckte Titanics vrak, förklarar att havsvattnet på dessa djup faktiskt har förmågan att lösa upp ben. Vattnet är undermättat på kalciumkarbonat, som är en viktig beståndsdel i ben. När mjukvävnaden konsumeras löses själva benen långsamt upp utan att lämna några spår efter sig.
Ballard noterade till och med en stark kontrast till Svarta havet, där det inte finns några sådana djur som slukar kroppar, och där benen bevaras i ett mumifierat tillstånd på grund av bristen på marint liv som kan bryta ner dem.
”Problemet man måste ta itu med är att på djup under cirka 914 meter passerar man under det som kallas kalciumkarbonatkompensationsdjupet”, säger djuphavsforskaren Robert Ballard till NPR.
”Och vattnet i djuphavet är undermättat på kalciumkarbonat, vilket är det som ben är gjorda av. Till exempel Titanic och Bismarck ligger under kalciumkarbonatkompensationsdjupet, så när djuren äter upp köttet och blottlägger benen löses de upp.”
Den kusliga verkligheten
Upptäckten av vraket och det omgivande vrakspillrorna har alltid väckt en blandning av vördnad och skräck. Människor som har fått veta att Titanics kroppar har försvunnit har delat med sig av sina tankar på nätet, och många kallar det ”skrämmande” eller ”kusligt” att tänka på de tusentals liv som gått förlorade och hur naturen i slutändan har tagit sin gång.
Men mitt i denna skrämmande verklighet finner vissa en märklig tröst i att veta att kropparna återfanns av naturen på sitt eget sätt.
Som en person uttryckte det: ”Den enda trösten är att dessa offer gavs tillbaka till naturen på det enda sätt som Moder Natur vet hur.”
Titanics långsamma förfall
Sedan Titanic upptäcktes har det besökts ett flertal gånger av forskare och upptäcktsresande, och många av de föremål som bärgats har ställts ut för allmän beskådan. Själva vraket har dock inte bevarats i orört skick.
Under årens lopp har undervattensexpeditioner oavsiktligt orsakat skador på fartyget, och en bakterie som livnär sig på järn har långsamt ätit upp skrovet. Forskare förutspår att Titanics struktur inom de närmaste 50 åren kan kollapsa helt och hållet och inte lämna något annat efter sig än rost och resterna av dess motståndskraftiga interiör.
År 2023 blev vraket skådeplatsen för en ännu mer modern tragedi. Undervattensfarkosten Titan, som drivs av OceanGate för att ge turister en glimt av Titanics sista viloplats, imploderade tragiskt under sin nedstigning och krävde livet för alla sex personer i ubåten.
Ombord fanns piloten Stockton Rush, medgrundare av OceanGate, andrepiloten Paul-Henri Nargeolet, Titanic-expert, och tre turister, Shahzada Dawood och hans 19-årige son Suleman Dawood, båda medlemmar av en rik pakistansk affärsfamilj, samt Hamish Harding, brittisk affärsman och äventyrare.
Mysteriet med Titanics försvunna kroppar är hemsökande, men det tjänar som en påminnelse om naturens brutala krafter och den djupa förlust som fortfarande dröjer sig kvar i Atlantens djup.