När 88-åriga Helens make Göran gick bort blev hon ensam kvar med parets älskade hund Belle.
Men snart ska släktingar ha tagit hunden ifrån henne, ett beslut hon själv inte hade någonting att säga till om.
Enligt anhöriga bad hon om att inte bli inlåst, men bara dagar efter hennes gripande vädjan flyttades hon till ett korttidsboende där ingen fick besöka henne.
Till slut dog hon i sin ensamhet, utan att få träffa sina nära och kära
88-åriga Helen och hennes make Göran drev en privat ridskola i Falun i över 50 år. En ridskola som kom att betyda mycket för kommunens ungdomar.
Men det var inte bara ridskolan i sig som människor tyckte om, Helen och Görans gästfrihet var något utöver det vanliga och deras dörr stod alltid öppen.
Men åldern tog ut sin rätt och även om hästarna fanns kvar på gården var Helen och Göran inte så aktiva i det vardagliga arbetet.
I januari 2023 skadade Helen ryggen så pass att hon hade svårt att både stå och gå och bara några månader senare drabbades paret av nästa tragedi.
Göran blev svårt sjuk och avled kort därpå.
Helen drabbades av en oerhörd sorg och den enda som nu fanns vid hennes sida dygnet runt var hunden 8-åriga tiken Belle, en golden retriever.
Hittills hade vänner och hemtjänsten hjälpt henne med det dagliga och sett till att hunden fick de promenader den behövde, då Helen inte längre kunde röra sig som förr.
Tog hunden ifrån henne
Men bara några dagar efter maken Görans bortgång ska Helen blivit fråntagen sin älskade vovve.
– Hemtjänsten som var där på kvällen erbjöd sig att rasta Helens hund, Bell, innan de gick därifrån och sedan kom de aldrig tillbaka med henne, berättar Jeanette Höglund, grundare av organisationen Vid din Sida, för Newsner.
Enligt Jeanette Höglund som tagit del av Helens fall, ska hunden först ha lämnats över till en släkting som senare lämnat vidare hunden till en kvinna i Stockholm.
– Släkt till Helen har gjort upp med förvaltaren att gå ut med hunden. Hemtjänsten sade till Helen att de skulle rasta Belle, men hemtjänsten kom aldrig tillbaka med hunden igen, berättar Jeanette Höglund.
Vänner och bekanta gör vad de kan för att få tillbaka Belle och det konstateras snart att förvaltaren gjort fel som tagit hunden och det hela anmäls som stöld.
Enligt Jeanette är förvaltaren då tvungen att återkalla beslutet, men kvinnan som tagit över Belle vägrar lämna tillbaka henne.
Till slut får vännerna veta att de måste begära handräckning från kronofogden för att få tillbaka hunden, något som kan ta lång tid.
”Vad ni än gör, lås inte in mig”
Men tragedierna slutar inte där.
Bara dagar senare ska förvaltaren ha bytt ut alla lås på huset så att det nu bara är denne och hemtjänsten som kan ta sig in till Helen.
– Då kan ingen ta sig in till henne och Helen har för ont i ryggen så hon kan inte ta sig till dörren för att öppna. Hon var i stort sett inlåst där. När vännerna ifrågasatte beslutet ska förvaltaren sagt att Helen behövde lugn och ro nu, berättar Jeanette.
Enligt Helens bekanta, som varit i kontakt med både jurister och Länsstyrelsen, så fanns det inget lagligt stöd för att låsa in henne.
– Hennes vänner, som känt henne i årtionden ville träffa henne. Prata med henne, Ge Helen en röst och prata med förvaltaren och berätta vad Helen vill och vad hon behöver, men det fick de aldrig göra, säger Jeanette och tillägger:
– Bland de sista de hörde från Helen var: ”Vad ni än gör, lås inte in mig”. Men dagen efter så är det precis vad de gjorde. De låste in henne.
Till slut ska Helen ha flyttats till ett korttidsboende i Falun. I stället för att bo kvar i sin trygga bostad flyttades hon till ett modulhus som byggts upp på en parkeringsplats. Väl där ska ingen ha fått besöka henne och hon kunde inte heller ta sig ut därifrån
– Innan hon gjorde det så bad hon om att få någon, en nära vän som hon litar på, att vara med på vårdplaneringsmötet eftersom hon inte förstod vad de sa. En begäran som Helen har rätt till och som ingen kan neka henne men som de ändå vägrade henne, säger Jeanette.
Väktare vaktade korttidsboendet
Vänner och bekanta kände sig maktlösa och hörde av sig till organisationen ”Vid din Sida” och berättade att de ville ha en tyst manifestation för Helen utanför boendet där hon nu befann sig.
Jeanette blev så berörd av Helens historia att hon bestämde sig för att åka dit och delta.
– Människor som varit på Helen och Görans gård när de var små och som nu vuxit upp var där, sammanlagt var vi 150 personer på plats. Människor hade med sig hästar och hundar, som Helen älskar. Sedan var det en person som ville gå in till Helen och ge henne vykort som folk hade skrivit. De ville att hon skulle veta att folk älskade henne och brydde sig om henne. Men vi blev nekade, berättar Jeanette och tillägger:
– När vi kom fram stod det två väktare på platsen för att skydda dörren och inte ens en person, en nära vän till Helen, fick komma in till henne. Vi hade hoppats att Helen i alla fall skulle kunna få titta ut och se alla som ville visa sin kärlek för henne, men då hade de satt för plast för alla fönster så det inte gick att se in eller ut och verksamhetschefen vägrade komma ut och prata med oss.
”Som en skräckfilm”
Dagar senare får Jeanette veta att Helen somnat in, dagen innan manifestationen. Men det var det ingen som sade på platsen.
– Helen som gjort så mycket gott för Falun, som alltid haft dörren öppen för alla ungdomar, vänner och bekanta. Hon tvingades dö ensam utan sina vänner och utan sin hund att pussa på. Jag har sett mycket men det här är det vidrigaste jag varit med om. Det var som en skräckfilm. Det får inte gå till så här i dagens samhälle, säger Jeanette till Newsner.
Jeanette vet inte hur det har blivit så här för Helen eller varför, men tror att det beror på pengar.
– Det mesta i samhället handlar om pengar, det gör det alltid men det är inte okej att behandla människor som svin för det. Jag önskar att vi hade vetat om Helens situation tidigare så vi hade kunnat göra mer, men de som kämpat för henne tänkte ju inte på det såklart. De förde ju sin egen kamp för Helen.
Jeanette har frekvent delat med sig av Helens historia på organisationen ”Vid din Sidas” Facebook och inläggen har väckt starka känslor.
Hundratusentals människor har nåtts av inläggen och berörts av det som hänt Helen.
– Det har engagerat så många människor och väckt så mycket känslor, säger Jeanette Höglund till Newsner och tillägger:
– Efter att ha sett det här då börjar man fundera lite själv, hur kommer det att bli när jag blir äldre? Kommer jag behandlas så här?