Idrottsprofilens gripande inlägg på Facebook hyllas av tusentals på nätet.

Efter skolmorden i Trollhättan förra veckan bestämde sig den förre landslagsspelaren i handboll, Ljubomir Vranjes, för att skriva ner sina tankar i ett långt Facebook-inlägg. Nu hyllas han för sina ord.

Ljubomir Vranjes är en av svensk handbolls främsta genom tiderna och har bland annat 164 landskamper och 451 landslagsmål på sitt CV. Idag jobbar han som tränare för tyska SG Flensburg-Handewitt.

Och det var på vägen till en bortamatchmatch i Polen som han bestämde sig för att försöka sätta ord på det han kände om läget i Sverige, Tyskland och resten av världen.

– Egentligen var det väl det som hände i Trollhättan som blev droppen för mig. Sen tycker jag det har hänt ganska mycket de senaste två åren i Sverige, men det bara rullar på och man jobbar som alla andra. Men efter Trollhättan tänkte jag att jag måste skriva ner mina tankar, berätta Ljubomir Vranjes för Sportbladet.

Och inlägget har snabbt fått stort genomslag på sociala medier. Hittills har över 10 000 personer gillat inlägget och över 4 000 har delat det vidare och i kommentarerna hyllas Vranjes för sitt inlägg.

Såhär skriver han:

På väg till CL match i Polen imorse bestämde jag mig för att inte bara lyssna på musik eller se på en film under resans gång.
Jag ville skriva av mig om mina tankar om allt som sker i Sverige idag men även ute i Europa eftersom jag bor i Tyskland. Det är mina egna åsikter som jag skriver till er om men jag skriver även till mig själv, hur konstigt det än låter. Jag känner att jag måste och att jag inte kan bara låta det vara, vara tyst. Ni måste inte läsa men ni som känner mig vet att jag alltid är ärlig, ibland är jag naiv men jag försöker alltid hitta en bättre väg, en annan lösning. Jag är ingen journalist så ni hittar säkert ett par fel. Ni får gärna lämna kommentarer men jag kommer inte att svara på dessa.

Många flyktingar vill till Sverige, man vill till ett tryggt land, långt bort ifrån terrorn som man levt med så länge. Tyskland är också ett tryggt land som många vill till. Många unga, några äldre och många familjer med små barn flyr. När du kommer nära dessa människor som flyr ser du rädsla i deras ögon, ovisshet och hos vissa ser du hopp men framförallt tycker jag att man ser tröttheten. Igår i Tyskland vid tågstationen i Flensburg såg jag allt med mina egna ögon, jag frågade och jag lyssnade på berättelser. Värst att höra var om en ung kvinna som var tvungen att föda under deras resa, på tok för tidigt. Vissa av er reagerar direkt med att hon får skylla sig själv, varför fly gravid, ni kan sluta läsa direkt. Nu är iaf barnet 2 månader, mår bra och är invirat i ett vitt tunt linne med mammans värme som håller det lilla knytet varmt. Det är kallt och det är många som behöver hjälp. Jag lämnade ett tiotal vinterjackor för både vuxna och barn.

Min arbetsgivare SG Flensburg Handewitt skänkte över 10000 vattenflaskor, grabbarna i laget köpte underkläder och strumpor för tiotusentals kronor. De flesta vill vidare till Sverige, många försöker stanna i Flensburg. Danmarks registrerade bussar väntar på att bli fyllda med framförallt Syrier som skall tas genom danska landet till de Svenska gränserna. Sverige är tryggt säger alla. Jag vill inte säga något negativt, vill inte förstöra deras syn på Sverige. Det är tryggt men var försiktiga och lycka till.

Tänker för mig själv, tryggt ja men för vem. Vem bestämmer om jag ska vara trygg!
I en demokrati är det folket som bestämmer. Politikerna har blivit valda av folket och måste naturligtvis lyssna på vad folket säger och de ska försöka realisera folkets önskningar. Därför har vi kompetenta ledare som tar beslut med den kunskap och insyn de har i olika sakfrågor saker som inte gemene man eller kvinna har. Visst är det ibland svårt att förstå när man ser vissa politiska beslut men jag är säker på att de försöker sitt bästa. Flyktingpolitiken är bara en av många saker som måste upp på agendan. Att ignorera folket är det största misstaget våra valda ledare kan göra. Att ignorera ett parti som SD är samma sak. Jag förstår inte hur vi tillåter ett parti som SD att växa. Det betyder i klartext att folket vill att man lyssnar på det de har att säga. Det finns många som röstar på SD som inte kallar sig rasister men är trötta på invandringen. Jag kan förstå vissa reaktioner men det måste man lösa på ett annat vis en att bara rösta på ett parti som gång på gång visar rasistiska och t.o.m nazistiska värderingar. Att rösta på SD, vad står du för då? Om du nu inte är rasist!?

Men helt allvarligt så frågar jag mig själv, finns det verkligen inte smartare politiker? Och då behöver man inte ha insyn i allt för ställa sig den frågan.
Jag är själv en ledare på mini mini mini nivå för att göra mig så liten så ni inte tror att jag är högmodig men jag vet att om jag inte tar tag i ett problem direkt så sprider sig problemet vidare. Jag gillar att agera, lösa problemet innan det är ett problem, en reaktion är oftast för sen och man får svårt att reparera felet. Jag hoppas verkligen att det inte är försent men våra politiker måste för fan vakna upp. Annars har vi snart ett rasistiskt parti som leder vårt land och då kommer inte jag känna mig trygg.

För vem vill inte leva tryggt, varför har man inte förståelse för detta? Eller tänker man jo jag har förståelse men inte här, inte i Sverige. Jag tänker på flyktingarna igen.
Föreställ dig att Sverige hamnar i konflikt med Ryssland, för det är inte så främmande för oss. Det kan kanske ske, en ubåt till då jävlar.
Vi är ca 10 miljoner Svenskar idag, Ryssarna är ca 144 miljoner.
Har man inte upplevt terror eller krig så kanske man inte kan föreställa sig vad som hade hänt men försök, de flesta har sett en hyfsad realistisk krigs film så lägg till 100 % rädsla så har du kanske ett hum om hur det kan vara.

Hur som helst så är det en sak som jag är säker på, vi hade fått fly ifrån vårt vackra land, lämna våra hem som bränts till grunden och alla våra minnen med, våra familjer hade splittrats och några hade mist livet.
Men hade du varit vid liv så är jag säker på att du hade försökt rädda din familj, försökt ta dom till en trygg plats. Inte tänkt så mycket på att i ett annat fredligt land som du kommer till kommer byggnader att brännas, du kommer att bli bespottad, slagen, hotas till livet och kanske t.o.m dö.
För det är så en normalt fungerande människa reagerar!

Men vad är trygghet?
Vart flyr man vid ett sådant scenario, vilket land är tryggt?
Knappast Finland, tror inte på Norge eller Danmark, vi och alla skandinaviska länder är frukost mat för Ryssarna. Tyskland är landet du kanske flyr till men vid den tidpunkten hade Merkel säkert redan gett ett ultimatum till Putin som naturligtvis helt hade ignorerat henne. Ni ska veta att de flesta Tyskarna är fantastiskt konflikt rädda och vill till varje pris undgå en ny Hitler era. Men det finns även här stark främlingsfientlighet, framförallt i öst. Men tänk ändå om. För att idag är inte Merkels och Putins politiska förhållande precis überragend som man säger i Tyskland.

Du kanske förstår hur jag tänker, vilka europeiska länder går samman! Vilken sida står USA på och vilka sida tror du Kina står på. Har vi oss själva kanske ett 3 världskrig?
Överdriver jag! Jag är iaf rädd att detta blir sanning.
Men jag tror inte och ber för att det inte blir så. Jag tror inte att USA startar ett världskrig på grund av ett land som de stavar Schweiz till och är fullt med isbjörnar. Vi har ju ingen olja.
Men vi fortsätter att tänka tanken.
Vilken sida hamnar jag själv på och du själv, vart tar du vägen?

Mina båda barn är födda i Tyskland, jag är en svensk utlänning som är i Tyskland på grund av arbete. Precis som mina föräldrar var när de kom till Sverige i slutet på 60-talet ifrån dåvarande Jugoslavien. Mina föräldrar och många andra juggar, ungrare, italienare var med och byggde upp detta vackra Sverige. Många av dagens ungdomar vet inte ens om detta.
Jag undrar också var föräldrarna är? De kanske är där och försöker men det hjälper inte eller de kanske uppmuntrar det, vad vet jag. Jag vet att jag aldrig ger upp i denna sakfråga.
Medmänsklighet, respekt, var är förståelsen för andra människor? Oavsett religion och hudfärg. Och det gäller naturligtvis alla religioner. Vi ska respektera dom och dom ska respektera oss. För det är vi och dom, det blir aldrig vi på det viset. Hur gärna vi än vill tro det. Därför är det viktigt att försöka förstå och inte vara rädd för det nya. Många är tyvärr rädda för det nya och då är det lättast att skydda sig istället för att öppna sig.

För hur är det möjligt att en ung man går in i en skola och tar livet av andra barn ? Han är ju bara ett barn själv och som många andra ungdomar tillsammans med honom som ännu inte vet något om denna världen. Det känns nästan som om de blir hjärntvättade någonstans. Barnen som dog visste heller inget om världen. De var oskyldiga.
Varför är den stora frågan, jag förstår inte.
Varför?

Jag är en svensk-serb som levt nu 15 år i Tyskland och mina barn är då tysk-svensk-serbiska.
Jag är rädd att jag ska få behöva se mina barn växa upp i ett rasistiskt land i en värld med för många egon. Att jag ska behöva förklara för mina barn att de måste vara försiktiga för att någon kan skrika glåpord eller slå på dom för att de ser annorlunda ut eller har ett annat efternamn.
Jag är rädd att kanske en dag vara tvungen att fly. Och vart ska jag fly?

Sverige är mitt hemland, jag är född och uppväxt i Göteborg. Jag har haft turen att få representera mitt land, jag har haft turen att få ta på mig landslagströjan och att få sjunga Du gamla, du fria, högt och tydligt. Jag har givit min kropp, min själ och mitt hjärta för mitt hemland. Sedan 1999 bor jag utanför Sveriges gränser, sedan dess är jag frivillig ambassadör för Sverige. Talar om för alla vilket vackert land vi har, hur vi firar våra högtider, hur generösa och gästvänliga vi är, framförallt när snapsen intagits. Ni måste besöka detta land. För att jag känner ett ansvar, velat vara en förebild för mina barn och för andra medmänniskor och för att jag var stolt av att få vara svensk. Idag är jag inte stolt, idag är jag ledsen, besviken och arg. Naturligtvis finns det i Sverige idag godhjärtade människor som inte bara ser till sitt eget bästa utan även vill hjälpa en medmänniska. Vi måste stå samman.

Men idag skäms jag för vad jag ser och upplever ifrån många håll i Sverige. Det gör jäkligt ont.

Ljubo