Tess Ekberg och David Hjertén gör tillsammans den populära föräldrapodcasten ”Världens sämsta föräldrar”. De finns även här på Newsner, i bloggformat.
Idag delar David med sig om känslorna inför den panikartade stund som alla föräldrar troligtvis drabbas av förr eller senare: Sexpratet.
När barn kommer upp i en ålder och börjar ställa frågor om sex, hur barn blir till, snoppar och snippor så vill i alla fall jag allra helst bara dra något mörkt över mig och lägga mig i första bästa grop och låtsas som att det regnar.
En mamma skrev till oss häromveckan och beskrev hennes sjuåriga sons relativt plötsliga intresse för män och kvinnors olikheter. Då pratar vi inte personliga egenskaper utan de fysiska olikheterna; snoppar och snippor. Framförallt var det mest intressant hur de vuxna såg ut, pappas snopp jämfört med sin egen och framförallt mammans märkliga sak mellan benen som han vid första anblick tyckte såg ut som en ”hjärna”.
Och det var ju just det, den här ”första anblicken”. För det var dit sonen ville komma, han ville få möjlighet att titta på pappas, respektive mammans kön för att se hur de verkligen ser ut. Och det är här jag börjar få lätt panik. Inte för att jag på något sätt tror att den här pojken är annorlunda, inte för att jag på något sätt tror att hans föräldrar inte hanterar det här på ett bra sätt. Men rädslan och paniken jag känner över att jag mest troligt kommer få samma fråga en dag är MONUMENTAL!! Jag kan INTE på något sätt ta in det!!
Det är här det blir så jävla svårt tycker jag, men mammans resonemang i det här är ändå oerhört sunt, om än fortfarande panikartad. Hon vägde för- och nackdelar i sitt huvud vilket som är bäst, att sonen ska få titta snabbt, PÅ AVSTÅND, hur mamma ser ut mellan benen, eller att han, när han kommer upp i den åldern, ska börja googla snippor och hamna raken vägen in på första bästa porrsida och få upptäcka de båda könens storhet där? Det sistnämnda är ju heller inget man som förälder föredrar på något sett, det innebär ju dessutom att de kommer få så oerhört mycket mer än bara bilder på snoppar och snippor och man vill inte att deras första erfarenhet av och kontakt med sex ska vara genom en porrsida!
PEST ELLER KOLERA?
I just det här läget hamnar man ju i vår historias kanske mest kända metafor, man har att välja mellan PEST eller KOLERA. Det har ju konstaterats att Pesten faktiskt var värre än kolera, sett till dödlighet i alla fall, och jag vill nog påstå att av de två alternativen jag skrev om här uppe så är det nog så att porrsidan i det här fallet blir Pest.
Det här gör ju dock inte att problemet på något sätt försvinner. Nu står jag kvar med Kolera och ska tvingas dra ner byxorna och visa mitt kön för mitt barn? Som pappa framförallt, skulle jag vilja påstå, är det som att be om att bli misstänkt för att vara pedofil. Tänk er själva, om ens barn på dagis berättar att pappa visade snoppen för mig igår? NEJ TACK säger jag. Så hur fan gör man då? Man vill ju såklart att sina barn ska få en sund inställning till sex och kön, och inte en skev bild som porren så ofta, eller alltid, visar upp. Så då landar det ju tyvärr i vårt knä, som föräldrar och vårdnadshavare att ta vårt ansvar och leda in våra barn på rätt väg kring detta ämne.
På ett sätt är det ju lättare att frågan kommer av sig självt, beroende på ålder, än att jag ska behöva ta initiativet till det här när barnen har nått rätt ålder.
Min mammas sexsnack med mig var i och för sig ganska tydligt och koncist, när jag fyllde 15 år fick jag ett paket kondomer i födelsedagspresent. Hon sa inget mer ingående utan hon gav dem och sa att oavsett vad du och din tjej gör så är det bra att skydda sig. Det hade hon ju helt rätt i, det var fruktansvärt på alla sätt att mamma förstod vad vi gjorde, men i efterhand kan jag nog ändå tycka att hon gjorde helt rätt. Och mer behövdes inte.
Hur jag kommer göra är, och förblir, en gåta, i förhoppningsvis ett bra tag framöver. Men den dagen, då är det psykofarmaka som ska till och föräldrapedagogiken fram. Tack och lov finns det ju ändå barnböcker idag där tecknade kön visas upp hej vilt och då blir kanske frågorna inte lika många, eller kraven på att dra fram könet och visa upp heller för den delen. Då kan man sträcka sig till att tillsammans läsa boken och titta på bilderna – ofarligt, inte riktigt lika obekvämt och oskyldigt.
Lycka till, och kommer ni fram till något bra, hör av er!
David
