Tess Ekberg och David Hjertén gör tillsammans den populära föräldrapodcasten ”Världens sämsta föräldrar”. De finns även här på Newsner, i bloggformat. I dag skriver David om hur mycket en paus gör för måendet. Samt om modet att erkänna att man vill ha den där pausen.
EN LITEN PAUS KAN GÖRA UNDERVERK
Alla har vi varit där. Gått runt i vardagslunken som småbarnsförälder, den ena dagen är nästan en kopia av dagen innan. Och dagen dessförinnan, och dessförinnan. Man är i ett ekorrhjul som snurrar på utav bara helvete och som absolut har sina ljusa stunder, men som också har en hel del mörka stunder. Stunder som man bara vill sticka ifrån och göra något helt annat av sitt liv.
Det är klart att det kan vara supermysigt att sova bredvid sina barn, att få lukta på dem, krama dem och höra deras andetag. Men när man efter ett antal nätter ser tröttare ut än ett nedgrävt lik för att man fått KÄMPA till sig några minuters sömn per natt som ett resultat av att du har 10, och ENDAST 10cm till ditt förfogande i sängen så är det inte riktigt lika mysigt längre.
Precis lika härligt kan det vara att få sitta ner vid middagsbordet och umgås tillsammans med barnen. Utopin du målat upp på dagen om hur kvällen ska bli, hur du ska duka och laga god mat. Hela familjen sitter tillsammans och skrattar, pratar och kanske spelar nåt härligt instrument och tillsammans sjunger ”Kumbaya” i högan sky.
Men inte heller så blev det, för du får snabbt höra att maten du lagat var äcklig, ett glas med mjölk tappas i golvet, mat flyger över rummet och efter max 5 minuter så vill inte ett endaste barn sitta kvar vid bordet.
I sådana här stunder så kan man bli lite lätt neurotisk och be till högre makter om att ”Ta mig härifrån”. Och vet ni vad? Det kanske inte är så dumt heller!!
Nu menar jag såklart inte att man ska ta till alltför drastiska åtgärder och ta sig upp till Herren själv för gott. Men att få unna sig en paus då och då kan verkligen göra underverk. Alltifrån att du och din partner åker iväg på en barnfri weekend och bara gör sånt som ni vill göra. Det behöver inte ens vara en weekend utan det kan vara en natt på hotell i din egen stad, eller bara en middag en kväll efter jobbet.
Jag och min fru har varit ganska duktiga på att försöka få tid för oss själva och umgås med varandra. Långt ifrån ofta men det har ändå hänt vid ett par tillfällen. Jag har också varit iväg på jobb på annan ort några gånger så i mitt liv finns dessa pauser och kommer lite då och då. Alla dessa pauser, oavsett anledning och längden på dem, har dock en sak gemensamt. Och det är att man väldigt snabbt börjar längta hem, man sitter gärna med telefonen och kollar bilder och klipp på barnen från något kalas, semesterresa eller annat. Och just då, där och då, inser du att hur jobbigt den än kan vara, hur frustrerad du än må känna dig ibland så finns inget finare än dina barn. Inget kan någonsin mäta sig med dem och det är bara av dem du kan känna den där äkta, starka, obeskrivliga kärleken, hur jobbiga de än kan vara!
Om det nu är så att en paus från vardagslunken ska få dig att komma ner i varv, få dig ut ur ekorrhjulet en stund och fyllas av den här kärleken så ta för allt i världen EN PAUS någon gång då och då. För där och blir de där 10 centimetrarna och missnöjet med din lagade mat bara bagatellartat.
Vänligen
David Hjertén
