ADHD har länge varit ett debatterat ämne i Sverige och antalet barn som diagnostiseras ökar lavinartat.
Bara i Skåne ökade antalet diagnostinerade med ADHD med 105 procent mellan 2008-2010.
”Hade du visat de här siffrorna för en epidemiolog utan att säga vad det var, hade han utan tvekan trott att det rörde sig om en smittsam sjukdom”, säger Anders Jacobsson, statistiker på socialstyrelsen till Sydsvenskan.
2011 trodde man att ungefär 5 procent av alla barn i Sverige hade ADHD, även om inte alla fått den medicinska diagnosen. För 25 år sedan var siffran cirka 1 procent.
Men ser man på hur olika länder behandlar diagnosen så skiljer det sig mer än jag någonsin kunnat ana, USA och Frankrike två extremer, åt vilket håll är vi på väg?
I USA diagnostiserades ungefär 11 procent av barn i åldrarna 4-17 med ADHD, enligt CDC (Centers for Disease Control and Prevention).
Men om du frågar APA (American Psychiatric Association) så är det faktiskt enbart fem procent av amerikanska barn som lider av diagnosen ADHD.
Siffrorna på antal barn diagnostiserade med ADHD har dessutom ökat stadigt de senaste åren och många beskriver det som en epidemi.
Vissa hävdar att läkemedelsindustrin har spelat en stor roll i den ökade diagnosticeringen och medicineringen av barn med ADHD-liknande symptom. Det i sin tur har lett till att föräldrar och läkare ser ADHD som ett vanligt problem bland barn, ett problem som ska medicineras bort.
Dock finns det länder som inte vill gå på USA:s linje.
Till exempel är antalet barn som medicineras för ADHD i Frankrike mindre än 0,5 procent.
Mest beror detta på att franska läkare inte tycker att ADHD är en diagnos med biologiska orsaker, utan ett medicinskt tillstånd som påverkas av psyko-sociala faktorer.
Varför Frankrike definierar ADHD annorlunda
Franska barnpsykologer använder ett helt annat sätt att klassificera emotionella problem i barndomen. Istället för att utgå från den manual som amerikanska läkare använder (APA’s Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM), använder fransmännen sin egen manual, framställd av franska samfundet för psykiatri, Classification Française des Troubles Mentaux de L’Enfant et de L’Adolescent (CFTMEA).
Förutom att den skiljer sig markant från den amerikanska modellen, är den tillverkad med avsikten att erbjuda ett alternativ, där man fokuserar på att identifiera underliggande faktorer till problemen och ta itu med de på ett psykopatologiskt sätt.
Frankrike definierar ADHD som en social avvikelse orsakad av flera olika omständigheter, medan USA ser ADHD som en neurologisk avvikelse där symtomen är resultatet av biologiska avvikelser eller en kemisk obalans i hjärnan.
Frankrikes definition av ADHD skiljer sig drastiskt från USA, troligtvis på grund av att läkemedelsindustrin kan ha hjälpt till att definiera sjukdomen. Även behandlingsmetoderna skiljer sig markant från de som används i USA.
Franska behandlingsmetoder av ADHD
När en fransk psykiater diagnostiserar en patient med ADHD vill de alltid hitta de underliggande orsakerna, och mäter barnets ångest i olika sociala situationer.
Man väljer att behandla problemen med psykoterapi eller ibland familjeterapi. Det är mycket ovanligt att franska psykiatriker skriver ut medicin för att behandla symptomen. De väger även in patientens matvanor då dålig kosthållning, som att äta mat med mycket artificiella ingredienser kan påverka barnets beteende.
Det låter kanske konstigt, men om man tänker efter så spelar vad vi äter ganska stor roll vad gäller vårt humör, energi och sätt att tänka.
Jämfört med USA – där mellan 11 och 15 procent diagnostiseras ADHD – är siffran 3,5 procent i Frankrike, skriver läkaren Marilyn Wedge, som också är författare av boken ”En sjukdom som kallas barndom: Varför ADHD blev en amerikansk epidemi”.
Enligt Marilyn Wedge spelar barnets uppfostran en stor roll. Hon menar också att franska föräldrar förespråkar en mer ordnad livsstil, som fasta tider för måltider, samt att de låter barnen skrika en stund innan de får föräldrarnas uppmärksamhet när de är små. De får lära sig självdisciplin vid tidig ålder och Marilyn Wedge tror att det kan vara en av orsakerna till att barnen inte behöver medicineras i samma utsträckning.
De extremt stora skillanderna mellan USA och Frankrike kan också spåras till hur ADHD-medicinen marknadsförs – i USA riktar sig läkemedelsföretagen till föräldrar och försöker ge intrycket av att medicinering och tabletter kan förbättra betyg och uppförande.
Barnaga är forfarande tillåtet i Frankrike och används ibland av föräldrar som en del i barnens uppfostran.
Marilyn är dock inte för någon form av barnaga. Hon tror inte heller att det är anledningen till att franska barn är mer disciplinerade – Marilyn Wegde pekar snarare på helhetssynen där man väger in flera aspekter – som diet, beteende och sociala strukturer.
Hon tror heller inte att Frankrike har samma problem med överdiagnostisering, eftersom att läkemedelsföretagen inte haft samma påverkan i samhället.
I USA har läkare blivit betalda för att hävda hur farligt det är med ADHD samt fördelarna med att äta medicin – få harnämnt de biverkningar som medicinering kan innebära.
Det är lätt för konsumenter och föräldarar att tro på information, när den kommer från kända universitet som Harvard University. Men inte alla vet att det är företag som tjänar pengar på försäljningen och att dessa ibland sponsrar och ligger bakom studierna.
Hur kan denna information användas för att behandla ADHD på bästa sätt?
Frankrikes metod för att ta sig an och behandla problemen kring ADHD är ett bra exempel på hur alla borde bemöta patienter, speciellt barn.
Istället för att som i Frankrike gå till botten med problemen som associeras med ADHD, tenderar läkare i USA att tycka ADHD är ”ett problem” som löses bäst med medicin.
Det är inte bara oetiskt, utan kan även ha en negativ inverkan på barnens självkänsla.
Marilyn Wedge menar dock att det inte är så enkelt som att bara skylla på amerikanska läkare, oftast tror de att vad de gör är rätt.
Det börjar också bli allt tydligare att fler läkare idag tar problemet med överdiagnostisering av ADHD på större allvar, och att det är läkemedelsindustrin som behöver skärpa till sig.
Det är både chockerande och intressant att läsa om hur man vill lösa ”problemen” i USA, samtidigt som de klarar sig nästan helt utan mediciner i Frankrike.
Det är bra att ämnet tas upp för diskussion. Precis som att det går trender i allt annat, gäller detta även för mediciner och behandlingar.
Marilyns metoder har blivit ifrågasatta, och det är inte alla som håller med. Här kan du läsa vad prisbelönta författaren Kathrine Ellison som skrivit flera böcker om ADHD tycker om Marilyns synsätt.
Jag hoppas också att det görs fler studier om ADHD, där man ser till varje individs behov. Alla har vi olika personlighet, olika behov och olika intressen. Vad som är bäst för dig behöver inte vara bäst för mig.
Dela gärna denna viktiga artikel vidare om du vill bidra till att öka kunskapen om ADHD!